Nr 23. Brev till pappan

Mamman skriver brev till pappan:

Stockholm den 21 oktober -68

Hejsan!

Skall skriva några rader till dig. När vi ringer så är det ju alltid så bråttom. Ja, du kan tro att här är det hemskt att vara, önskar mig hem ibland men så är ju Mariana så glad när jag kommer ner att det finns ju inga gränser. Hon pussas och kramas och är så jättego. Synd bara att hon ska behöva plågas så mycket. Tror nog att hon kommer att ta ganska stor skada denna gång. Och nu är hon så stor att hon minns mera. /.../ Det är så synd om henne så du kan inte tro, hon har ju sådan värk och dom får ju inget smärtstillande när de är så små.”

Inget smärtstillande

får flickan.

Mot ingen sorts smärta. 

 

På vykortet har mamman markerat mödravåningen (högst upp) och barnavdelningen.

 

#flickanmedplommonbuken #PruneBellySyndrome #barnpåsjukhus #iensalpålasarettet #sällsyntadiagnoser #barndom #handikapp #självbiografi #karolinskasjukhuset