Nr 21. Gråt I

På KS

(Karolinska sjukhuset, ni vet)

testar man något nytt

på flickan med plommonbuken 

för att få igång

den lata blåsan.

Jo, de säger så.

Trots att lathet

förutsätter

en viljeyttring

och att urinblåsans muskulatur

styrs av det autonoma nervsystemet

och styrs automatiskt

utan vilja,

utan ett val att vara

just lat.

Injektioner med Carbacholin,

Karbakolin,

ska få den lata blåsan

att dra ihop sig.

De drar ihop

hela flickan. 

 

På KS, gråt efter Carbacholinspruta, våren 1968.

Hon blir rödflammig

och svettig

och det gör ont,

och flickan gråter

och mamman,

som just då,

just dessa veckor

när försöken pågår,

är på besök,

den mamman

kan inget göra

utan bara se på

och försöka trösta

medan flickan gråter

och har ont.

 

Och kanske undrar flickan,

den tvååriga flickan,

varför mamman inte ingriper,

varför mamman inte stoppar,

inte hejdar

dessa läkare

i oskuldsvita rockar

från att åter

och åter

spruta in

karbakolin

i den lilla kroppen.

Och på samma ställe

på låret

sticker sprutan

varje dag

i flera veckor

till försöket avbryts

då resultatet

är ”nedslående”.

Den lata urinblåsan

blir inte arbetsam.

Den låter sig inte hetsas.

Även om försöken,

de redan misslyckade försöken,

upprepas

ett år senare

med samma

nedslående resultat.

Arbetslinjen

funkar inte

på den lata blåsan.

Heller. 

 

Den "lata" blåsan tränades också på pottan...

Men den lilla flickan

har än idag

en grop i låret

som minne av

Karbakolin-injektionerna.

Det är inte

en smilgrop. 

 

#flickanmedplommonbuken #PruneBellySyndrome #barnpåsjukhus #iensalpålasarettet #sällsyntadiagnoser #barndom #handikapp #självbiografi #karolinskasjukhuset #carbacholin